Tycker du om den lilla inuti?

Satt just och surfade runt och kollade på olika sidor med GI-recept. Jag har inte börjat följa dem dock, gjorde precis en skål havregryngröt till mig och en skål mannagrynsgröt till förkylde D. Haha, den gröten skulle få alla GI-gurusar att springa för livet;o). Skulle vara svårt för mig att inte äta NÅT bröd eller nån potatis, tänk vad gott det kan vara...

Men i alla fall satt jag och kollade runt på en massa olika sidor, hamnade via omvägar på en pro-ana sida. Man tror inte det är sant, tjejer o killar lägger ut tips o bilder som man lätt förstår att ingen kan må bra av.

Visst vill jag komma i form, många med mig... Men jag tycker i alla fall om mig själv och mina kilon, de som syns i forumen på ana-sidorna verkar göra vad som helst för att slippa titta innåt. De bygger upp en hel värld som bara siktar på utsidan, sin egen och andras. Självklart är det tonåringar som i störst utsträckning faller offer för olika typer av ätstörningar. Det sista jag vill är att vara tonåring igen, vilken tillvaro! Jag hade ändå inga stora problem, men ändå kändes livet helt för jävligt ibland. Jag kan inte ens sätta mig in i kvalen man går igenom med extra skit att ta hand om.

Allt fick sådana proportioner när jag var i tonåren, missade jag en kväll med kompisarna var det en katastrof. Minsta lilla negativa kommentar i korridoren i skolan sitter kvar nånstans bakom pannbenet. Hjärnan funkar ju precis så, det är så det är att växa upp och det suger. Livet kretsade kring mig och ordet självdistans fanns inte.

Men jag har alltid tyckt om mig själv, även om jag ibland, särskilt runt 16-17 trodde att ingen annan gjorde det;0).

Skönt att jag är 31 nu.