Soffpotatisar

Sist jag gick ensam med hundarna ville jag bara sjunka genom jorden, de gick till attack mot en söt, lite mindre, hund vi mötte. Sååå skämmigt att inte ha koll på sina hundar, jag vet ju själv vad jag tänker om såna när jag möter dem ;).

Som vanligt hade jag Stina kopplad men just då var Bessie också det. Helt oväntat kastade de sig i kopplen mot den andra hunden vi mötte på grusvägen. Eftersom Bessie aldrig har gjort nåt sånt var jag inte alls med på noterna. Jag lät ju inte dem komma fram men jösses vad starka de är! Tur att de inte är större än vad de är, då hade jag inte orkat... Jag får bara inse att Bessie är en annan hund när hon är med Stina. Plötsligt är inte alla andra hundar roliga utan man ska äta upp dem. Att jag börjar bli lite tjock gör inte saken bättre.

Idag hade jag som vanligt Bessie lös nästan hela vägen och Stina kopplad. Båda skötte sig fint så jag släppte dem så de fick springa ner till Syllan (vattendrag modell mindre) och skutta runt lite. Sen kallade jag in dem, en av två kom direkt, Stina lite senare :). Japp, koppel direkt på den luringen! Väl ute på vägen igen med båda i koppel gick båda två över förväntan fint "fot" precis bakom mig. Så har det varit varje gång vi har Stina, det tar ett par dar att komma in i promenadstilen med två vovvar men nu verkar det som att vi har den igen.

Nu ska jag göra mig iordning för bowling med syrran, mamma och tre goa kusinbarn. Jag tänker vinna! Lite god mat efteråt, vet inte vart vi ska ta vägen bara, inte så kul med maten på superbowl. Men det finns ju lite att välja på i stan så vi får se. Kidsen kan ju få bestämma :)